Examenstider. Häromdan var jag hemma hos en kompis från kulturvärlden vars dotter hade student mottagning. Min son gick ut nian dan innan och jag kunde inte låta bli att anmärka att man kan känna ett visst vemod vid såna här tillfällen när det blir extra tydligt att tiden går. Han skrattade och sa:
– Om tjugo år är vi döda, men det gör ingenting. Vi har i alla fall åstadkommit nånting. Dina böcker finns där, dom kommer att hitta nya läsare.
Jag är tio år yngre än han och hoppas ärligt talat att jag har mer än tjugo år kvar. Och jag är långt ifrån säker på att mina böcker kommer att finna nya läsare i framtiden. Jag hade heller inte fått i mig lika mycket vin som han. Men som helhet kändes det ändå som en vettig syn på saken. Förr eller senare tar det slut och det viktiga är att man är någorlunda tillfreds med det som varit.
Lämna ett svar