Hemma igen efter föreläsningar i Nässjö och Malmö. Det är Uppsala universitet som håller en fortbildningskurs för chefer inom äldrevården, sjuksköterskor, biståndshandläggare m fl. Allt på uppdrag av Socialstyrelsen. Uppdraget pågår under fyra terminer och sammanlagt kommer ungefär 15000 människor att ha gått kursen när den slutar i december.
Min uppgift i sammanhanget är att berätta utifrån den anhöriges synvinkel. Som författare är det en lite ovanlig situation att stå inför en grupp människor – de gånger jag varit med har lyssnarskaran varit alltifrån ett fyrtiotal till över hundra personer – och berätta om bakgrunden till att jag skrev boken Så dödar vi en människa. Normalt skriver man en bok, den recenseras i samband med utgivningen och sen har man ingen aning om vilka som läst den och hur de uppfattat den. I det här fallet handlar det inte om litteratur utan om att med mig och min pappa som exempel försöka bidra till att rätta äldrevården blir så bra som möjligt.
Jag vet inte om det jag säger är av någon avgörande betydelse, men jag är hur som helst tacksam för att jag fått komma ut och möta människor som jobbar inom vården och för dem berätta om mina upplevelser. Det känns bra att boken på det här sättet kan få en viss praktisk betydelse.
Sen önskar jag att jag kunde komma med några enkla, praktiska råd till förbättringar. En gång när jag pratade på biblioteket i Huddinge sa en kvinna som var lokalpolitiker att det hade varit betydligt bättre om jag skrivit en bok om hur man ska bära sig åt i stället för en som klagar på allt som är fel. I såna fall kunde vi kalla den Gurt-metoden, tillade hon och skrattade.
Samma önskan upprepades från en sjuksköterska som var med på kursen i Malmö.
– Har du inget tips på hur man kan göra det bättre.
Jag tvingades åter säga att jag inte har det. Ingenting utöver att man måste ta sig tid att prata med varandra. Och att det vore bra om de anhöriga fick känna sig delaktiga och engagerade, vilket i sin tur måste vara bra för patienterna.
Det känns i alla fall som en början att jag får komma ut såhär och att vi pratar med varandra.
Lämna ett svar