Zen in the art of writing

den 20 maj, 2013

De senaste dagarna har det känts som om sommaren kommit till Sverige. Inte direkt hett, men allt är grönt och träden blommar och det är nånting med ljuset och lukterna som säger att nu är det sommar. För mig har den här årstiden alltid varit den mest inspirerande tiden på året, lika mycket som jag får lust att gå ut och göra sommarsaker får jag lust att sätta mig framför datorn och skriva. Kanske för att det en gång när jag började skriva var vid den här tiden skolan var på väg att ta slut och man hade mer tid att göra det man själv ville.

De senaste dagarna har jag läst Ray Bradburys Zen in the art of writing. Det är en samling essäer där Bradbury lägger ut texten om att skriva och om hur hans egna böcker blev till. Som handbok är den tämligen begränsad, ytterst få handfasta tips om hur man bär sig åt, och den innehåller inte mycket av den tydliga poetik man kan hitta i liknande böcker av Jorge Luis Borges, Italo Calvino eller Milan Kundera. Ändå blir jag upplyft av att läsa Bradbury. Han talar om livsaptit, förmågan att förundras och om entusiasm som grunden för allt skapande.

Mycket bättre råd kan man nog inte få. Och det finns, som alltid hos Bradbury, en lukt av sommar i den här boken.

 

>