Har ägnat större delen av veckan åt att umgås med den kinesiske konstprofessorn Li Fan från konstakademin i Beijing, visat honom runt i stan, lagat middagar, pratat. Ibland när man pratar på det där sättet med en människa från ett annat land kan man se sitt eget land lite genom deras ögon. Han var väldigt imponerad av Stockholm, den rena luften, de tämligen blygsamma bilköerna, fågelsången, att det finns skidbackar och badsjöar i närheten av vårt hus. Det är bra att höra sånt, i synnerhet när man själv i flera månader bara gått och tänkt på hur förbannat kallt det är.
Sen idag på kvällen fick jag mejl från en gammal arbetskamrat till min mamma. Hon hade läst min senaste bok och tyckte att jag fokuserat lite för mycket på de olyckliga detaljerna i mina föräldrars liv. Hon påpekade att min mamma varit väldigt omtyckt bland sina arbetskamrater och sa också att hon själv precis som jag haft svårt att minnas annat än den sista olyckliga tiden efter att hennes pappa tynat bort på ett vårdhem. Hon skickade också med några foton från min mamma på jobbet på Försäkringskassan.
Lämna ett svar