Körde min dotter till Arlanda. Efter viss tvekan, hon har känt sig ensam där, bestämde hon sig för att resa tillbaka till universitetet i Kina för att fortsätta sina studier. Igår var vi inne på Konsthögskolan och hjälpte till att plocka ner en utställning. Grafik från Serbien. Det mesta såg ut som många andra bilder man sett genom åren, några medvetet slarvigt utförda, andra petiga i hantverket. Den enda som stannade kvar hos mig var en bild på en flicka som stod på en gunga. Det var ingen rörelse i bilden, skymningsljus, bara den den där flickan som stod där, kanske tolv år gammal, innan tonåren. Det fanns en tvekan hos henne, en osäkerhet på vad hon skulle göra, börja gunga eller gå därifrån. Kanske var det min dotter jag i bilden, kanske den del i mig själv som fortfarande är ett tvekande barn.
Lämna ett svar