Har börjat läsa Knausgård. Har kommit en bit in i andra delen av Min kamp. Vet inte riktigt vad jag tycker. Stundtals skriver han oerhört bra, framför allt i de mer essäistiska partierna, sen ibland känns det mer förstrött, nästan slarvigt, och sen blir det bra igen.
Åtminstone var första boken på det viset. Det var ett parti i mitten som handlade om hur han och en kompis skaffade öl som de sen måste gömma i skogen för att inte bli avslöjade av föräldrarna. Avsnittet var mycket långt och kändes inte särskilt viktigt. Sen kommer berättelsens kulmen där det avslöjas att hans pappa blev alkoholist och söp ihjäl sig och gör att den femtonårige Karl Oves kamp för att berusa sig får en helt annan innebörd. Han blir till en spegelbild av sin pappa.
Lämna ett svar