Läste ut Helene Hegemanns roman Axolotl Roadkill häromdan. Boken väckte först sensation för att den var skriven av en sextonåring och sen en gång till för att det visade sig att hon tagit en stor del av texten från en annan människas blogg. Hur som helst är det en stark bok om vilset ungdomsliv i dagens Berlin. Själv lockades jag mest av allt av titeln. Ända sedan jag läste Julio Cortázars novell Axolotl för kanske trettio år sedan har jag haft ett speciellt (litterärt) förhållande till de små amfibierna (nånstans i ett inlägg från ungefär ett och ett halvt år sedan har jag en bild på en). Och att tänka sig en överkörd axolotl är så omöjligt att titeln blir desto mer fantasieggande.
Lämna ett svar