I dagens DN tar de åter upp Call girl och det föga maskerade porträttet av Olof Palme, som i filmen köper sex av en minderårig. Jag kan inte annat än hålla med om att det är problematiskt när verkliga människor används på det sättet. I synnerhet i berättelser som skyddar sig bakom ursäkten att det bara är påhittat. När man i den självbiografiska berättelsen läser om människor som finns eller har funnits inser de flesta att det här är författarens version, den är subjektiv och inte objektivt sann. I de fiktiva biografier som är så vanliga i litteraturen idag framstår inte sällan rena lögner som visserligen påhittade men samtidigt grundade på en objektiv kunskap. I mina ögon är det en svår genre.
Sen kan man väl anta att en ledande politiker som köper sex inte skulle hänga kvar särskilt länge i dagens övervakningssamhälle. För en tid sen skrev jag om att jag fått en DVD från Secret Sharing Club på den här sidan. Idag blev jag uppringd av en kvinna vars man fått samma film i posten. Hon var upprörd och jag lugnade ner henne och förklarade att det inte var några privata hemligheter (namnet Secret Sharing Club kan ju tolkas så) som skulle avslöjas utan att det rör sig om en film om miljömedvetenhet.
Hon berättade sen att hon fått mitt nummer av 118 118, som sagt att många ringt och frågat om det hemliga sällskapet, bland andra Stefan Gurt. Jag har aldrig ringt 118 118 i det här fallet. Antagligen är det någon annan som sett min notis här på sidan och som därefter nämnt mitt namn i samtalet med nummerupplysningen, men ett kort ögonblick när hon just sa hur hon fått mitt namn och nummer kändes det som om intrigen höll på att tätna på ett obehagligt sätt.
Lämna ett svar