Förorten

Jag läste ut Per Wirténs Där jag kommer från häromdan. Boken är ett försök att återupprätta förortens heder. Den beskriver det samtida Stockholm där bara en sjättedel av invånarna bor i det som kallas innerstan. Wirtén menar att synen på förorten präglas av fördomar och förakt. För honom är E4:an Stockholms huvudgata och han menar att den utspridda staden (han använder det engelska uttrycket utsprawlade) ger bättre levnadsförhållanden än den äldre stenstaden.

Liksom han är jag förortsbo. Jag växte upp i ett höghus i Solna och de senaste tretton åren har jag bott i ett radhus i samma område som Wirtén själv i Huddinge. Jag håller med om att det finns ett konstigt förakt mot förorten. Det är som om den lilla välbeställda grupp människor som bor i innerstan bestämt hur vi ska se på Stockholm.

Men jag tycker också att Wirtén i sin iver att upprätta förorten blir väl enögd. När han beskriver områden som Flemingsberg och Rågsved som vackra har jag svårt att hålla med. Det faktum att en tvårummare i innerstan kostar mer än vårt radhus visar också på var de flesta skulle vilja bo. Jag skulle önska att Stockholm förtätades så att större områden byggdes som den gamla innerstan. Sen tror jag också att regionala centrum i större förorter, som t ex Huddinge, i framtiden kommer att ta över mycket innerstans funktioner när det gäller shopping och nöjen