Ibland läser man böcker av de underligaste anledningar. I och med att jag sov dåligt på Öland läste jag ut Korparna på två nätter (plus delar av en bussresa). Sen hade jag ett minne av en bok som rekommenderades i DN i helgen som ovanligt spännande. Jag mindes inte titeln, bara att det var en kvinnlig författare, engelsk eller amerikansk, med rätt kort namn och att den fanns i månpocket och hade ett omslag som var grönt eller blått och visade ett hus.
På Bokia i Nybro köpte jag Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Den var grön och hade ett hus på framsidan. Det visade sig vara en trivseldeckare. En kvinnlig arkeolog utreder gamla mordgåtor, hon stöter på lik under utgrävningar. Hon har sen ett tidigare fall ett barn med den gifte kriminalkommissarie hon ibland samarbetar med. Den här gången handlade mordgåtan om en grupp tyska soldater som avrättats under andra världskriget.
Det var en rätt trivsam läsning som lika mycket handlade om barnpassning och relationer som själva mordgåtan. Jag läste ut den under bussresan hem och hade kul när jag gjorde det. Men jag kan ändå inte komma ifrån att det är en konstig genre, den här sortens deckare som totar ihop ett gäng lagom excentriska huvudpersoner och låter dem lösa en serie mord lite vid sidan av sitt betydligt intressantare privatliv.
Lämna ett svar