Shakespeares Köpmannen i Venedig handlar om en judisk ockrare som begär ett skålpund kött (att vid behov skäras ur bröstet) som säkerhet för ett lån. Dagens venetianska köpmän är inte längre judar utan kineser. Under vår veckolånga vistelse i staden hann vi träffa en äldre dam som bodde ensam i ett palatsliknande hus. Vi hade bjudits in till henne av en gemensam bekant. Mitt under det i övrigt harmlösa samtalet började hon berätta om hur kinesiska affärsidkare håller på att förstöra staden. Hon visade upp pappersark hon fått hjälp att översätta till kinesiska som hon nattetid, dold under ett paraply, gick ut och klistrade upp på kinesiskägda butiker. På arken stod grova förolämpningar och uppmaningar om att lämna staden.
Kanske skönjde hon en viss skepsis i våra ansikten, min fru är kines och våra barn halvkineser. Efter ett tag fann hon det nödvändigt att förklara att hon inte var rasist. Hon hade kinesiska vänner i Paris. Det var bara de här kineserna hon tycker illa om. De har dålig smak och förfular Venedig, säljer skräp i sina butiker. Allt de bryr sig om är pengar. När vi fortfarande inte såg helt övertygade la hon till att de drev illegala spelhålor och bordeller.
Nästa dag ute på gatan upptäckte vi att många butiker satt upp skyltar där man sa att man enbart sålde äkta venetianskt glas. Skyltarna uppmanade läsaren att inte handla i kinesägda butiker. Gjorde man det skulle glasön Murano gå under och, i förlängningen, Venedig inte längre vara Venedig.
På en liten bro över en kanal träffade vi en medelålders kinesisk man som sålde grodor och gräshoppor som han själv och hans fru knöt av vass. Han berättade att han då och då blev angripen av äldre damer som kastade ägg på honom och hans varor. De gör det för att jag är ful, sa han, de säger att jag förfular staden.
Han berättade efter ett tag att han levt i Venedig hela sitt vuxna liv. En bra månad tjänar han 900 euro. Han bor med fru och två barn i en enrummare, men han var lycklig för barnen var duktiga i skolan. Hans son hade just blivit antagen till Italiens bästa universitet. Också hans dotter var mycket bra i skolan.
Shakespeares pjäs, som i hög grad speglar sin tids fördomar, låter den obehaglige ockraren Shylock i slutscenen påpeka att också juden är en människa. Kanske är det dags att skriva en ny pjäs där den kinesiske köpmannen får säga att den som har en något annorlunda hudfärg och ögon som ter sig lite smalare än européers också är en människa.