I litteraturen har Venedig mest förknippats med förfall och död. Thomas Manns Döden i Venedig och Hemingways Över floden in bland träden använder båda staden som fond till en huvudpersons sista dagar. För några år sen läste jag Ian McEwans Främlingars tröst, en stark men väl sadistisk skildring av en engelsman som möter sitt öde i staden. Man får gå längre tillbaka i tiden för att hitta ett Venedig fullt av liv, som i Casanovas memoarer eller Shakespeares Köpmannen i Venedig.