Såg i tidningen att Gabriel García Márquez blivit senildement. Det händer den bäste. Han är 85 och hans bror säger att det känns som om han håller på att förlora honom. Jag vet inte om demens är olika för olika människor, men man skulle kunna tänka sig att García Márquez hamnar i en magisk värld där människor kan levitera, barn föds med grisknorr, hela byar faller offer för sömnsjukan och de enda som vågar sig dit är kringvandrande zigenarföljen.
García Márquez tillhör 1900-talets mest fantasifulla författare. Också när han var som bäst kändes det inte som om han skrev riktigt om den vanliga världen, utan om en som var större, märkligare och mer färgstark än det man vanligen uppfattar. På så sätt gjorde han också vår värld mer synliga. Jag hoppas att han är lycklig där han befinner sig.