Läste ut Jens Lapidus andra bok, Aldrig fucka upp, häromdan. Jag läste Snabba cash med stor behållning när den var ny, men den här kändes trögare, mer mekanisk i sin uppbyggnad. Kanske berodde den känslan på att jag läste synopsis till boken för ett par månader sen. Den finns med i Sören Bondessons handbok i hur man skriver deckare. Jag visste hela tiden vad som skulle hända och det funkar inte så bra när det är spänningslitteratur.