I fredags kom Ola Klippvik på besök på kursen. Han gick Skrivarskolan för femton år sen, debuterade med Sportsmän 2005 och kommer ut med sin fjärde bok, Vikbodagbok II, i början av juni. På torsdagskvällen åt jag middag hemma hos hans föräldrar som bor ett par kilometer söder om skolan. Olas sambo Gertrud Hellbrand var där också. Som så ofta när författare träffas började vi snart tala om pengar, om deckarförfattare som tjänar enorma summor på sina böcker och om andra författare som knappt har en läsare men som ändå räknas som märkvärdiga av en liten krets förståsigpåare.
Jag skulle önska att den svenska litteraturen inte var så polariserad, att också de mest populäraste böckerna hade litterära ambitioner och att de mest litterära böckerna inte nöjde sig med att tala till ett litet kompisgäng. Båda sidorna känns dumma och inskränkta.
Vi kom förstås inte på någon lösning på problemet, men det var en trevlig kväll.