Såg Eternal sunshine of the spotless mind igår. En riktigt bra film som lyckas förena science fiction-element med både vardagsrealism och en gripande kärlekshistoria. Manuset var väldigt elegant och komplicerat för att vara en Hollywoodfilm. Jag satt och tänkte på att om det varit en roman i stället för en film skulle man kallat den experimentroman. Den skulle ha blivit en angelägenhet för en liten grupp experter och sålt i några hundra exemplar. Det är lustigt hur mycket förväntningarna styr våra upplevelser. Om vi ser en sak som underhållning blir vi underhållna också av invecklade historier, om vi förväntar oss hjärngymnastik kan också enkla historier verka svåra.