Det har gått en dryg vecka sedan min bok kom ut och jag har gett fler intervjuer och fått fler brev, mejl och telefonsamtal än jag tidigare fått under alla de år jag publicerat böcker. Det är förstås glädjande att en bok får så pass stor uppmärksamhet, och samtidigt sorgligt att Sverige har så stort behov av just den här boken. Till det glädjande hör att jag blivit inbjuden att tala på flera vårdutbildningar. Till det sorgliga, för att inte säga skrämmande, hör att en Solnapolitiker på sin blogg berättar att man efter uppståndelsen kring boken gått igenom pappas journal och konstaterat att den inte innehåller något anmärkningsvärt. Vad hon säger är alltså att pappas tid på äldreboendet var ungefär som man kunnat vänta sig och ingenting att uppröras över.
I taxin på väg från intervjun med Malou von Sivers satt jag och gick igenom samtalet i huvudet och funderade på om jag gjort bort mig. Det är ju så i direktsändning, man vet inte vilka frågor som ska komma och hinner inte formulera svaren så noga. Hon talade om det där med att bli medelålders och tvingas skruva ner både förväntningar och självbild. Hon sa nånting om att man plötsligt är man inte så begåvad och märkvärdig som man trodde. Jag svarade att åja, det är jag väl, och en millisekund såg jag en oro fara över hennes ansikte och då i taxin satt jag och tänkte på om det kanske inte märktes att jag skämtade, att folk som tittade på programmet skulle tro att jag var stöddig och självgod. Fast sen när jag såg inslaget i datorn kunde jag inte längre upptäcka den där oron som kanske mer fanns i hennes ögon än i ansiktet. Allt som syntes var att vi båda skrattade.
Sen tänkte jag också på det här med att gamla människor gradvis förlorar allt mer inte bara av sin betydelse i andras ögon utan också i sina egna. Egentligen är det nånting som börjar redan i medelåldern, när man är fyrtio eller femtio. Man inser att man inte är så märkvärdig egentligen. Och ändå är vi ju det allihopa, vi är särskilda och märkvärdiga för dem vi står nära. Vi borde lägga större vikt vid det.