Jag blev intervjuad idag. Det blev till ett långt och intressant samtal hemma hos mig. Journalisten och fotografen gick först runt i huset och tittade efter var vi skulle sitta när vi filmade själva intervjun. På väggen utanför mitt arbetsrum sitter en affisch som gjordes till bokhandeln när min andra bok kom ut. När de såg den sa fotografen:
– Du har hållit på rätt länge.
– Jo, sa jag, det är mer än trettio år.
– Du såg ut som en rockstjärna på den tiden.
Det som efteråt slog mig som konstigt är att jag själv inte uppfattar mig själv som så värst annorlunda. Jag blir bara en aning besviken varje gång jag ser mig själv på ett nytaget foto. Tiden funkar så. Vi märker spåren av den i andras ansikten men inte inuti oss själva.
Ni ser bilden i litet format här oven. Boken hette Melvins gränd och kom ut 1982.