För en tid sen läste jag Stewe Claesons Mördaren är död. Boken har undertiteln Roman om ett brott och om Hallands söner. Jag hittade också några recensioner på nätet som uttryckte en viss besvikelse över att boken inte var mer spännande. Böcker som handlar om brott förväntas vara uppbyggda som deckare medan Claeson mer skrivit en finstämd skildring av vad som händer i en brödraskara när en gammal familjehemlighet avslöjas.
Jag har gått och grunnat på det där ända sen jag läste boken. Hur vi uppfattar en bok handlar i hög grad om våra förväntningar och hur väl de blir infriade (det gäller inte bara böcker utan det mesta i livet, människor, arbetsplatser, semesterresor). En stor del av världslitteraturen handlar om brott på olika sätt (grekiska tragedier, det mesta av Shakespeare, Zola, Dostojevskij). Det klassiska dramat är uppbyggt av en serie dramatiska händelser som till slut tvingar huvudpersonen att handla på ett speciellt sätt. Deckaren vänder på det schemat, börjar med resultatet och tar sig sen baklänges fram till det som satte igång händelseförloppet. Har deckarna nu blivit så stora att vi måste få våra dramer serverade baklänges?
Jag tyckte om Claesons roman och jag skulle gärna ser fler böcker som tänjer lite på brottsgenren.