Jobbar med distanskursen den här veckan. I många fall tror jag distanskurser är sämre än undervisning i ett gemensamt klassrum, men för projektinriktade skrivarkurser funkar de bra. Deltagarna sitter hemma och jobbar med sina manus, mejlar dem till läraren och gruppen, får respons per e-post och på telefon. Man slipper öda tid och pengar på resor och får maximalt med tid över till själva arbetet.
Nackdelen kan vara ensamheten, den alla författare tvingas möta förr eller senare. Dagar när flytet inte vill infinna sig, det tomma papprets eller den tomma skärmens förbannelse. Vi har alla varit där någon gång.
Oftast handlar det om att man inte är tillräckligt klar över vad man vill göra, berättelsen är inte tillräckligt utarbetad. Lika ofta är det bästa att bara vänta in dem. Berättelser kommer när de är redo att bli berättade.