Ikväll blev jag uppringd av en kusin till min mamma. En äldre man. Vi har aldrig träffats, men han hade läst På natten korsar båten floden, gripits av den och bestämt sig för att kontakta mig. Vi bestämde på stående fot att jag ska besöka honom i Växjö framåt våren och sen ska han ta mig med till gården i Vångsnäs där min morfar föddes.
Man kan känna en väldig lycka när såna saker inträffar, en samhörighet och delaktighet i livet, och den där boken jag skrev för drygt tio år sen får plötsligt ett större värde.