Just tillbaka efter en dryg vecka i Alperna. På planet hem läste jag DN. Sara Danius berömde nyöversättningen av James Joyce Ulysses. Hon beskrev den som en roman där ingenting egentligen händer. Under läsningen började jag tänka på tv-serien Seinfeld, som också beskrevs som ett program där inget egentligen händer. Ett rätt underligt koncept som gett upphov till två mycket olika berättelser. Vilken som är bäst lämnar jag åt andra att bedöma. Fast slutet lyckades Joyce betydligt bättre med än upphovsmänniskorna bakom Seinfeld. Molly Blooms monolog är fortfarande både magnifik och utmanande.