Flög hem igår kväll. Låga moln över Stockholm som gjorde att man inte såg staden förrän vi var kanske 500 meter över marken. Plötsligt var allt mycket nära, Kristineberg, Ulvsunda, industriområdet just före flygplatsen. Sen dunsen när man landar.
Vi har fått en ny lärare i min kinesiska klass. En man i fyrtioårsåldern som ska undervisa en grupp med två kemiprofessorer, en doktor i matematik, en civilingenjör, en läkare, en journalist och en författare. Kanske är det ett avskräckande upplägg. Han började med att hålla ett anförande om att varje gång en elev misslyckas är det lärarens fel. Han talade så intensivt att jag började känna vilken dålig lärare jag själv är som inte alltid tar på mig skulden om det går sämre.
Sen gick vi igenom dagens text, en fabel om hur Kärlek, Rikedom och Framgång i form av tre gamla människor besöker en familj för att pröva dem. Efter att vi gått igenom texten bad han oss återberätta den. Camilla började, sen jag. Nånstans där började han mulna. Ni använder era egna ord, sa han, för att lära er bättre kinesiska ska ni använda samma ord som i texten. Camilla invände att det är ett tecken på djupare förståelse om man kan återberätta en sak utan att använda exakt samma ord som i texten.
– Det bästa sättet är att använda exakt samma ord som i texten. Det är så man lär sig nya kinesiska ord.
– Men om jag gör fel kan du väl rätta mig?
– Du gör så många fel att det är omöjligt att hålla reda på alla.
Jag bör förstås berätta att Camilla bott tre år i Kina och talar bäst kinesiska av oss alla.