Jakob satt och lyssnade på Bruce Springsteen när jag kom in i köket på Skrivarskolan.
– Springsteen är en sån där kille man skulle kunna tänka sej att byta liv med, sa han. Jag menar, egentligen är det inte så många rockstjärnor man skulle vilja vara. Förr eller senare tappar dom greppet om vilka dom är och blir pinsamma, men Springsteen verkar ha ett rätt schysst liv.
Jag försökte med Bob Dylan och han sa:
– Ett tag kanske, men han verkar sur.
– Keith Richards?
– Nej.
Vi drog upp den ena efter den andra och kunde gemensamt konstatera att det kanske skulle varit kul ett tag men blivit trist i längden.
Sen övergick vi till skådespelare. Ingen av oss blev särskilt engagerad av ämnet.
– Författare? sa jag.
Han skrattade och skakade på huvudet.
– Där blir man ju rent deprimerad.