Var och köpte julgran på eftermiddan. Jag och barnen i bilen. Nånstans i höjd med Vårby gård började det snö. Tunga blöta flingor som förvandlades till en grå sörja i samma ögonblick de nådde marken. Det finns en väldig skönhet i sånt väder, nånting jag inte vet vad som griper tag i mig. Jag kom att tänka på slutet i Francois Truffauts alltför okända film Sirenen på Mississippi, där huvudpersonerna är isolerade i en stuga i bergen och snön vräker ner utanför. I min egen roman Ängeln förstår huvudpersonen att han är kallad av Gud första gången han ser snö falla. Jag borde skriva mer om snön, framför allt nu när den blir mer och mer sällsynt.