Intensiva textsamtal hela dagen igår. Hade distanskursen hemma i vardagsrummet. Lyckligtvis hade vi just möblerat om, så att alla fick plats i soffa eller fåtöljer. En i gruppen hade passat på att roa sig så pass kvällen innan att han sov igenom större delen av samtalet. Vi fick väcka honom varje gång det var hans tur att komma med sina synpunkter. Han klarade det förvånande bra.
Sen på kvällen åkte min fru och jag in till Galleri Aguéli där det var minnesstund efter Margareta Linton. Hon var konstnär och jobbade en gång i tiden på Ölands folkhögskola. Jag känner hennes son Per-Ivar som också jobbat på skolan och vi åkte bara förbi som hastigast för att visa vårt deltagande. Per-Ivar berättade att hans mamma dött medan hon talade i telefon. Hon var uppklädd för att gå på fest, läppstift och smycken. På bordet framför henne som ett halvdrucket glas vin. Hon hade fortsatt måla in i det sista.
Om det finns något som är hoppfullt med konstnärlivet är det väl just det. Man är verksam in i det sista och håller sig på så sätt klar i huvudet. Livet tar inte slut när man blir gammal utan först när det faktiskt är över. Stämningen på minnesstunden var inte som det brukar vara efter begravningar, folk skrattade rent av.