Har ägnat dagen åt att ringa tv- och telefonbolag. Små oviktiga vardagsuppgifter som lätt tar timmar i anspråk. Man hamnar i telefonkö, får höra vilken plats man har i kön, ett pip återkommer med jämna mellanrum och så samma datoriserade röst som berättar hur man ligger till – om det inte är så illa att de spelar hissmusik också. Ibland kan det där kännas fullkomligt kvävande, man blir nästan galen på alla dessa idiotiska små val man måste göra hela tiden. Elbolag, telefon, bredband. Det går så hemskt mycket tid och man känner sig lurad hur man än gör. Det händer att jag saknar den tid när det bara fanns en fast telefon med snurrskiva och den enda svartvita tv-kanalen visade långfilm en enda gång i veckan. Man läste mer då.