Färdig med korrekturet. Den gamla välkända tomhetskänslan infinner sig. Man har jobbat med en sak under ett år eller längre och sen är den färdig och allt som återstår är att vänta på att den ska komma ut. Man kan hamna vilse då, tappa all styrfart. Som tur är har jag en annan bok jag hållit på med ett sen ett par år tillbaka. För mig är det en bra arbetsmetod, en sorts växelbruk. Annars är det lätt att man hamnar i träda.
I början kändes det konstigt att läsa korrekturet. Mina egna ord uppställda på ett annat sätt än jag är van att se dem från manuset. Men det blev bra sen. Också i den snyggare uppställningen känns det ärligt, på riktigt.