Igår kväll såg jag månen från flygplansfönstret. Planet måste ha gjort en gir och det såg ut som om månen var strax under oss, bara några kilometer bort. Stor som en planet under en inflygning i Star wars. Och sen gick vi ner för landning och molnen bildade ett hav belyst av månskenet.
I såna ögonblick kan jag känna en vördnad, en tacksamhet över att få leva.
Och sen i tidningen i morse. En lång redogörelse för Caremas smutsiga affärer. De dödade min pappa.