Apropå förra inlägget. Dylan Thomas var inte bara en suput och slarver som åtminstone enligt myten dog med avskedsorden: I just had eighteen straigt whiskies. Isn’t that a record? Han var också en oerhört skicklig författare som bland annat skrev en 49-radig dikt där första raden rimmade på den sista, andra raden på den näst sista osv. En rimfri mittenrad.
Som en hyllning till den skickligheten men också för att knyta an till den buddhistiska bardotanken har jag lagt upp nya boken så att den har 49 kapitel. Såna grejer kanske är lite larviga, men jag gillar det.