Sitter och filar på manuset till nya boken en sista gång. Redaktören påpekade att jag är inkonsekvent med användandet av ”sen” och ”sedan”, ”nånting” och ”någonting”. Vi var båda överens om att jag mer strävar efter ett ledigt språk än ett korrekt och att jag borde välja de mer talspråkliga varianterna. Fast sen när man börjar kolla på det i detalj är det inte helt solklart, också ett i grunden ledigt språk vill ibland ställa sig om inte i givakt så i alla fall rakt och ordentligt. De längre orden ger en annan betoning, en annan rytm.