Läser Lennart Sjögrens nya dikter, en liten tunn volym som kretsar kring temat döden. Det finns en eftertänksamhet i dikterna som inte utesluter ett visst hopp. Såhär låter det på ett ställe:
I vintersolståndet
syr sömmerskorna svepningar till de döda
och staplar under frosten
linne åt dem
som snart skall födas.