Inne på förlaget idag och träffade Christian Manfred som är förläggare till den nya boken. Jag hade tagit med en trave gamla foton, pappa och jag i olika situationer från 50-talet och framåt. Ingen av oss blev riktigt klok om någon av dem kunde funka. Förlaget vill att det tydligt ska framgå att boken handlar om riktiga människor, vill framhäva det dokumentära draget. Problemet är att den sortens bilder man tar i sin familj sällan är tänkta för andra betraktare än just familjen. De är inte så slagkraftiga eller tydliga, bara bilder på folk som dricker kaffe, promenerar, åker skridskor.
Häromdan stannade jag till i en bokhandel och tittade på omslag. Det är ganska få böcker som har riktigt bra omslag, såna som får en att känna att just den här boken vill jag läsa. Jag har alltid tyckt att bioaffischer, liksom den gamla typen av LP-skivor, oftast är mer lockande än bokomslagen. Kanske har det bara med storleken att göra. Ett bokomslag är med nödvändighet litet.