Ola Klippvik hörde av sig igår. Han gick skrivarskolan på Öland 97/98 och undrade om jag mindes honom. Det gör jag, delvis hjälpt av att han senare gett ut böcker och skrivit recensioner i Expressen. Från hans klass var det tre som gav ut böcker och en som fick en pjäs uppsatt, vilket är ett bra resultat av en klass med sexton elever.
Ola var den ende av dem som kom ut på de stora förlagen, först Bonniers och senare Natur & Kultur. Jag vet förresten inte om sånt betyder så mycket som det en gång gjorde. Det som framför allt gjorde att jag mindes honom var att jag en gång skjutsade ner honom till den stuga han bodde i på campingen i Färjestaden. Jag följde med in för att hämta något och han visade mig den hårklippningsmaskin han använde varje dag för att hålla skallen kal. Efteråt är den såna saker man minns.