Inne i Kalmar igår och såg nya Apornas Planet (R)evolution. Bra för att vara en uppföljare, visuellt imponerande och tät story. Kul blinkningar till första filmen, en bra biokväll helt enkelt.
Ändå kunde blev jag inte alls tagen av den här filmen på samma sätt som av den första där Charlton Heston tillfångatogs av människor i halvbra apkostymer. Kanske har det att göra med att jag inte är femton längre, man tappar inte andan på samma sätt inför filmer eller böcker.
Men jag tror det är något annat också. Den nya filmen är så definitiv i sin förklaring till mänsklighetens förfall. En galen vetenskapsman (modell snäll) skapar ett virus som gör människoapor intelligenta samtidigt som det dödar människor. Punkt.
Det fanns en gåtfullhet och en sorgsen ton i den första filmen – frihetsstatyn halvt begravd i sanden – som lämnade utrymme för så många fler tolkningar. Den engagerade mig mer som åskådare.