Såg den sista Harry Potterfilmen igår. Bra avslutning. När de första böckerna kom och jag högläste dem för min dotter tyckte jag att de blev tjatiga efter ett tag. Varje bok var den andra lik, som skrivna efter en färdig mall, men på slutet lyckades Rowling höja temperaturen och dessutom få alla trådarna att gå ihop på ett imponerande sätt.
I sista filmen (jag slutade läsa efter bok 4) återkommer också det existentialistiska temat som jag minns från andra boken. I den oroade sig Harry över att sorteringshatten först velat placera honom i Slytherin. Berodde det på att hatten spårat dåliga egenskaper hos honom, frågade han Dumbledore. Den gamle vise rektorn svarade att vi alla har olika förutsättningar, men att det viktigaste inte är hurdana vi är från början utan vad vi väljer att göra av våra liv.
Det är en fin och balanserad beskrivning av det existentiella val som ibland kan kännas lite överdrivet hos Sartre.