Lotta Lotass ger ut sin senaste bok i form av en telexrulle. Den har tryckts i en upplaga på hundra numrerade exemplar, som levereras i en papplåda. Det är ett lite sorgligt exempel på hur den seriöst syftande litteraturen gett upp tanken på att nå en större läsekrets och i stället gör sig än mer exklusiv.
Man kan se det som ett kul experiment, nånting mittemellan ordkonst och bild/objektkonst. En handling som kan bidra till mytbildningen kring ett författarskap.
Jo, det finns något friskt över det. Men antagligen kommer de flesta som köper rullen inte ens att öppna den, eftersom samlarvärdet blir högst på en orörd rulle.