Läser Cormac McCarthys Blood meridian. Oerhört brutal och samtidigt vacker, lyriskt berättad. Det slår mig att mod är ett återkommande tema i amerikanska romaner och filmer. I Sverige skriver vi sällan om det, ämnet har blivit oss främmande. Många svenska författare tycks snarast inta ståndpunkten att den högsta formen av mod är att våga erkänna sin egen rädsla.
Det är inget direkt fel i det, men ibland får jag för mig att det beror på att vi lever på en plats där det inte finns så många reella faror.