Läste en intervju med Jothan Franzen i DN häromdan. Franzen uttalar sig där om sin ambition att skriva en litteratur som både riktar sig till den breda publiken och till experterna. Tanken är sympatisk. Litteraturen har ända sen modernismens genomslag varit lite för mycket inriktad på kännarnas godkännande. Dickens var trots allt mer färgstark än Joyce, som i sin tur var vida mer färgstark än mycket av det som skrevs – säg – under svenskt åttiotal.
Ändå kände jag ett styng av besvikelse när jag läste The Corrections för ett tiotal år sen. Den kändes väldigt mycket 1800-tal, det fanns ett drag av pastisch. Kanske är nya boken bättre.