Långfredag. När jag var liten var det årets längsta och tråkigaste dag. Allting var stängt: affärer, museer, biografer, idrottsanläggningar. Den enda tv-kanalen visade helgmålsringning. Trots att varken min familj eller någon annan jag kände var religiös gick hela dagen ut på att begrunda Frälsarens lidande på korset.
Om man idag ska plocka ut en bok ur bokhyllan borde det vara Pär Lagerkvists Barabbas. På många sätt är den mer aktuell idag än när den kom ut 1950. Vi har nu alla lämnat den kristna fållan och vi är fortfarande vilsna, sökande, plågade av vår oförmåga att tro på det där helhjärtade sättet. Liksom Barabbas vandrar vi ännu i skuggan av han som dog där på korset.
Själv har jag försäkrat mig om en viss plåga genom att ägna dagen åt att deklarera.