En gång när jag var sjukskriven i Australien köpte jag en volym med fem romaner av James M Cain för att fördriva tiden. I förordet berättades att Cains mest kända roman, The postman always rings twice, inspirerade Albert Camus till att skriva Främlingen.
Ända sen dess har jag då och då återvänt till en frågeställning den informationen väckte. Båda böckerna är mycket bra inom sina genrer. Främlingen är antagligen det bästa skönlítterära verk som kommit ur existentialismen, Postmannen en ovanligt stark kriminalroman som också filmatiserats flera gånger och rent av blivit opera.
Frågan som det väckte hos mig, och som jag aldrig kunnat besvara, är varför Camus bok räknas som ett mästerverk och Cains bara som en bra genrebok. Camus roman känns mer filosofisk, den har ett allegoriskt drag som gör att man mer läser den som en fabel om Människan och Hennes situation än som en spännande historia. Cains kriminaldrama är å andra sidan mer realistisk och skildringen av mekanismerna som leder till brottet betydligt mer trovärdiga.
Jag har som sagt aldrig kunnat besvara frågan. Böckerna är bra på varsitt sätt. Jag tycker det är svårt att säga att den ena är bättre än den andra.