Har suttit i en datasal hela dan och gjort lay-out till Skrivarskolans antologi. Blev så slut i huvudet att jag sov en timme på eftermiddan, vaknade upp i en gråmulen skymning.
Jag har funderat lite mer på det jag skrev om landskapets betydelse i förra inlägget. För vissa författare är landskapet av avgörande betydelse, de är ofta hemmastadda i det. Vad vore Joyce utan Dublin, Dylan Thomas utan den walesiska landsbygden, en Duras som inte vuxit upp i Vietnam eller en Faulkner obekant med de amerikanska sydstaterna? En Sara Lidman från Skåne?
Å andra sidan: Hemingways och Henry Millers Paris, William Gibsons Japan (som han aldrig besökt när han skrev Neuromancer), Christopher Isherwoods Berlin.
Vårt förhållande till landskapet varierar.