Vårdag på Öland, gick en promenad på Alvaret. Gräset ännu gult i stäpplandskapet, enbuskarna påminner om de träd som växer på den afrikanska savannen. Fåglar hovrade i luften, kvittrade intensivt, kanske för att locka bort mig från boet. En timme senare satt jag på en pizzeria i Färjestaden, tre alkoholister i övre medelåldern drack starköl och diskuterade sina dryckesvanor.
Ofta kan främlingen uppfatta en plats tydligare än de hemmastadda. Vanan gör en blind för detaljer. Många av de starkaste stockholmsskildringarna är skrivna av inflyttade författare. Kerstin Ekman skrev sina bästa böcker sen hon flyttat till Norrland, ibland så fascinerad av landskapet att miljöbeskrivningarna drar ut över flera sidor.
De landskap som influerat mig mest är stora asiatiska städer som Hongkong och Beijing, blandningen av gammalt och nytt, amerikanska bilvägar, infarter till småstäder, kantade av hundratals skyltar. Fast inte bara, jag skulle inte lockas av de asiatiska städerna om jag inte vuxit upp bland Solnas höghus.