Snart april, kommer att tänka på T.S. Eliots rader ur Det öde landet.
April är den grymmaste månaden, den driver
syrener ur den döda marken, blandar
minne och åtrå, kittlar
stela rötter med vårregn.
Just de orden har fastnat hos många, man hittar dem ibland som dolda citat i unga författares böcker. Jag tror att jag själv hade med dem i Melvins gränd, men jag är inte säker. Det var länge sen jag läste den. Kanske hade jag bara med dem i en tidig version av boken.