Det där att fotnoter kan irritera romanläsaren medan de verkar som ett kul grepp i en annons tror jag beror på en överdriven respekt för romanen. Det hände något olyckligt mot slutet av 1800-talet. Innan dess varnade man folk för att läsa romaner, det var något för pigor och dumbommar, ungefär som tv, serier, videofilmer och tv-spel. Romanen hade inte så hög status.
Sen kom Henry James och andra efter honom och ville göra romanen konstnärlig och upphöjd på samma sätt som tavlor och konstmusik. Man får säga att de lyckades, men det har medfört att vi har lite för stor respekt för romanen. Nånting som i första hand borde vara roligt och engagerande har blivit fint.