Det snöar igen, den blöta smutsiga snö som hör till vårvintern. Letade fram André Gides La symphonie pastorale ur bokhyllan. Jag läste den i gymnasiet för att träna min franska. Jag har glömt allt annat, men öppningsmeningen har stannat kvar hos mig.
”La neige qui n’a pas cessé de tomber depuis trois jours, bloque les routes.” (Snön som inte upphört att falla på tre dar, blockerar vägarna.)
Hos Gide blir snön en bild av instängdheten. Samma sak i Truffauts alltför lite kända Sirenen på Missisippi, där huvudpersonerna till slut når fram till varandra i en stuga uppe i alptrakterna. Instängdheten driver dem mot varandra.
Kanske ser fransmän annorlunda på snö än vi gör. Idag känns det som om de har rätt.