Jordbävning till havs, tsunami mot Japans kuster. Under några år skrev tidningarna dagligen om klimatförändringarna. Det var torkkatastrofer, översvämningar, den förra tsunamin. Jag kunde själv märka hur vintrarna blev allt varmare. Man kunde inte åka skridskor längre, också de konstfrysta utebanorna blev till stora vattenpölar.
Det var den sortens stämningar som fick mig att skriva Minnen av framtiden, om en värld där klimatförändringarna gått betydligt längre än nu, folk tvingas lämna planeten för att börja på nytt.
Sen kommer två rekordvintrar i rad. Klimathotet känns inte lika tydligt längre. Man börjar tänka på annat. Jag vet inte om det handlar om förträngning eller om oron var överdriven.
Vi får se hur nästa vinter blir.