Pratade med Lars igår apropå mitt inlägg. Han menade att älgar i solnedgång är som hjärta och smärta i litteraturen. Det låter sig inte göras så lätt, kitchen lurar i vassen.
En lustig detalj i sammanhanget. Flera av de stora modernisterna ägnade sig just åt att skildra de allra mest vardagliga, banala händelser. Virginia Woolfs Mrs Dalloway som ägnar en dag åt att planera en middagsbjudning, sommargästerna i Mot fyren som inte kan bestämma sig för om de ska göra en utflykt. James Joyces Odysseus skildrar vardagen in i minsta triviala detalj, att steka njurar till frukost, gå på toaletten, äta lunch, prata med kolleger, ligga och vältra sig i sängen.
Man kan tycka olika om deras romaner, men få har uppfattat dem som banala. Jag tror att det är för att de själva inte uppfattade vardagen som banal.