Att lansera dikter i Madrid

Svinkallt i fjällen, hade tänkt åka skidor idag, men det får vänta tills temperaturen klättrat uppåt några grader. Om inte annat är det bra för arbetsmoralen.

En kompis från Spanien ringde igår kväll. En av hans vänner hade gett ut sin första diktsamling och K var bjuden till lanseringen. Han hade fått i sig några glas och undrade om jag hade en spansk översättning av min senaste bok. Svenska författare är heta just nu och K ville försöka övertala förläggaren att ge ut mig.

Jag tvingades säga att det inte finns någon spansk översättning. Vi gnällde lite över det.

Sen övergick han till att berätta om tillställningen han var på. Stora delar av spanska kultureliten var där och prisade dikterna. Kända skådespelare högläste. Och det rörde sig om en debutant. På ett ganska litet förlag. Till slut hade kulturministern äntrat scenen och läst en dikt utantill. 

– Och vi som har en kulturminister som inte ens kan läsa, sa K.

Han har starka vänstersympatier, de tog nog överhanden här. Jag sa att hon nog kan läsa ändå. Han godtog det motvilligt.

Fast en sak vi kunde enas om är att kulturen har en betydligt svagare ställning i Sverige än i Spanien och många andra länder. Vad beror det på? Handlar det bara om att Spanien ligger efter i utvecklingen, att det är lite gammaldags fortfarande, eller finns det en möjlighet att utveckla länder på olika sätt?