Jag är för gammal för att ha idoler, men en som kommer nära är den danske tennisspelaren, jazzmusikern och författaren Torben Ulrich.
Han är pappa till Metallicatrummisen Lars Ulrich. I dokumentärfilmen Some kind of monster dyker han upp i några scener. En senig liten gubbe med tomteskägg som står och stretchar samtidigt som han pratar med folk. Han uppträder med en naturlig nonchalans, visar ingen respekt för de bortskämda rockstjärnorna.
Han var tennisproffs i fyra decennier, började på 40-talet och slutade en bit efter 1970, spelade i alla de stora turneringarna och i Davis Cup. Han tillhörde inte de allra bästa men åkte inte heller ut i första omgången. Framför allt måste han ha haft roligt. Annars håller man inte på så länge.
Han tillhörde en generation då en elitidrottare ännu kunde vara lite bohemisk. Åtminstone en gång struntade han i att komma till en Davis Cup-match för att han fått inspiration till en dikt. Han stannade på hotellrummet och skrev i stället.